Hammarström svarar Bard och Cwejman

Idag svarar Expressens ledarskribent Tommy Hammarström på Alexanders och Adams debattartikel om ekofacismen, som jag nämnt tidigare.

Sällan har ett svar så tydligt bevisat att motståndaren har rätt!

Hammarström skriver bland annat:

Ekologisk odling betyder formellt att man odlar utan gifter och konstgödsel. Men omställningen, eller rättare sagt återställningen, griper djupare än så – i grunden handlar den om ett annat förhållande till naturen: att man vill verka med den och inte emot den.

Notera 1: ”Återställningen”. Hammarström försöker sig på att låtsas som om odling enligt vissa godtyckliga principer (motstånd mot fosfater i vissa former, vissa bekämpningsmedel osv.) på något sätt är mer ursprungligt än annat modernt jordbruk. Sanningen är ju att ekologiskt jordbruk är mycket modernt och ett rent lyxfenomen – när vi uppnått en så hög garanterad avkastning att vi kan vraka vissa hjälpmedel.

Notera 2: De som inte är för ”naturen”, är emot den!  Den som till äventyrs tyckte att Bard och Cwejman tog i lite för mycket med epitetet ”-facism”, så är ju dylika svart/vita sätt att resonera om sina meningsmotståndare tämligen avslöjande.

Ja, delar av den ekologiska rörelsen ser det som ett krig, ett krig där människan (utom de själva) står mot ”naturen”. Har ingen aning om Hammarström bekänner sig till dessa, men de finns. Kännetecknande är överdrivna påståenden om människans skadlighet och/eller en gravt romantiserad syn på naturen, uttryckt i kvasifilosofiska (och i regel falska) påståenden som ”djur för inga krig” eller ”människan påminner om ett virus” (populariserat genom filmen The Matrix) och en extrem utvecklingspessimism.

”Grönt är det nya bruna”

Expressen sidan 4 debatt publicerar idag ”MP måste göra upp med ekofacismen” av Alexander Bard och Adam Cwejman. Jag kan väl erkänna att jag haft något litet finger med i tillkomsten, genom Liberati – även om jag inte deltagit aktivt i skrivandet av den här artikeln.

Men jag tar åt mig äran för identifierandet av biologismen som den nya moralismen. Allt mer av åsikter och förslag som går ut på att begränsa människors frihet och styra över deras livsstil, baseras på eller motiveras av förment naturvetenskapliga/biologiska skäl.

Inte sällan är kopplingen till vetenskaplig biologi obefintlig, finns bara i avsändarens fantasi. Eller också är den sökt, hårt skruvade argument på ett mycket tunt underlag (kanske någon enstaka forskningsrapport) som övertolkas långt bortom bristningsgränsen. Inte sällan faller det – oavsett andra brister – också för ”Hume’s lag”, att det som är inte kan användas för att argumentera för något som bör vara.  

Naturen vet inte av något naturligt

Det metafysiska argumentet att ingenting av princip kan vara ”onaturligt” så länge det håller sig inom alla kända vetenskapliga lagar, faller i regel rätt platt eftersom det missar målet. Det är visserligen sant, men sällan relevant. Det är inte vad motståndaren är ute efter att påstå, eller i alla fall väldigt sällan. Motståndaren är ute efter att fördöma något som fel, och vill bara appellera till en så stark auktoritet som möjligt.

Argumentet att något är ”naturligt” bör anses suspekt i sig självt. Det beror inte bara på att den som hävdar det som sagt ofta har fel i sak, det beror framför allt på att vad uppfattar som naturligt är en social konstruktion.

(Här är kanske påkallat med en liten utvikning, eftersom jag iakttagit att många, särskilt naturvetare, har svårt att förstå vad en social konstruktion är. Att säga att något är en social konstruktion behöver ingalunda betyda att de ingående fenomenen i och för sig är osanna eller icke-existerande. Det betyder bara att den betydelse vi fäster vid dem, beror på hur vi tolkar dem eller sätter in dem i ett sammanhang, snarare än fenomenen i sig.)  

När det specifikt gäller Miljöpartiets politik, är det det behårda motståndet mot GMO (genetiskt modifierade organismer) som jag vänder mig emot. Hur modernt och latteliberalt partiet än vill framställa sig som på sistone, skiner dess bakgrund igenom på sådana här områden.

Det finns absolut ingenting i en genetiskt förändrad organism som är det minsta ”onaturligt”, och knappast i processen att skapa den heller. Vad det handlar om är ju att ta existerande, fungerande gener och flytta mellan genom. De bevisligen fungerande generna har ju en garanterad funktion – är just det som växtförädlaren vill komma åt – så i den meningen är de ju högst ”naturliga”.

Och att göra detta med teknik som förmår isolera och manipulera enstaka bitar av RNA eller DNA, snarare än det väldigt trubbiga sättet att korspollinera närbesläktade plantor, utan att ha en aning om vilka genetiska kombinationer som då kan uppstå, kan ju knappast i sig betraktas som ”onaturligt”. DNA genomsyrar ju typ hela naturen

Så vad det avslöjar, är ett djupt förakt för vetenskap – och ytterst för den rationella världsbilden i sig – därför att ”det är inte meningen att människan ska ha denna makt”; Prometheusmyten om igen.