Om asyldebatten

En diskussion på Facebook tidigare idag påminde mig om en sak få tänker på i asyldebatten. Idag tolkar vi de konventioner (och multilaterala avtal) som asylrätten ursprungligen grundar sig på, på ett annat sätt än de tolkades när de skrevs. De skrevs för att försöka få länder att enas om att ge flyktingar tillfällig respit i länder inte i omedelbar närhet av krigszonen. Några grundläggande behov, borde staterna förpliktiga sig att uppfylla, men det gavs knappast några särskilt utsträckta rättigheter.

Något annat hade den tidens stater knappast accepterat. De flesta stater accepterade inte existensen av universella rättigheter, när den första Geneve-konventionen skrevs under 1864. Den har sen kompletterats flera gånger, 1906, 1929 och 1949. Det är bara vid den senaste av dem, som ett antal stater hade enats bakom FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna (som inte ens är ett bindande dokument!).

Detta inte sagt för att på något sätt försöka undermina frågan om asylsökande har rättigheter, utan för att påminna om att vägen till idag har varit ganska lång. Det är väldigt ohistoriskt att argumentera som om den tolkning som fått fäste de senaste decennierna, i våra liberala demokratiska stater i västvärlden, är vad dessa dokument bygger på. Det är det inte. De representerar, i bästa fall, en strävan mot den tolkning vi gör idag.

När UNHCR byggdes upp var perspektivet kortsiktigt (först tänktes organisationen finnas i tre år!) och verkade i princip bara i Europa. Med tiden blev den permanent och omfattar (nästan) hela världen. (Den israelisk-palestinska konflitken har tex fortfarande ett separat organ, eftersom det fanns när UNHCR bildades.) Men UNHCR och de avtal som organisationen bygger på innehåller fortfarande i mycket på ett tänkande som många idag inte tycks beredda att acceptera, till och med fördömer. Flyktingar fördelas till exempel till mottagande länder efter ett kvotsystem. (Vi benämner det ofta så också, det är därför det talas om ”kvotflyktingar”…)

UNHCR kan så klart göra prioriteringar av vilka de fördelar – och gör det, såvitt jag vet, utifrån humanitära utgångspunkter. Men poängen är att de verkar efter ett system som många idag helt avvisar, när det gäller andra asylfall. Kvoter framställs som något inhumant.

Idag har vi andra värderingar och synen på individuella rättigheter har stärkts. Därför menar vi att asylfall vid gränsen, ska skötas på ett annat sätt – varje individ ska få sina skäl prövade, efter i förväg uppställda kriterier.

Det är bra. Det är en mer humanitär och liberal syn, än den som skapade UNHCR. Men det betyder inte att vi helt kan förkasta tex avtalstexter, konventioner eller ens resonemang som har gällt fram till nu som ”rasism” eller ”främlingsfientligt” utan att ens motivera den tolkning som görs nu. Förkastar vi det, så förkastar vi alltså UNHCR. Något talesätt om barn och badvatten, kommer till minnes.

Jag har tidigare bloggat om en annan, men delvis relaterad fråga, nämligen att borgerliga regeringar i praktiken alltid haft en generösare syn än Socialdemokratiska, när det gäller invandring generellt och även när det gäller asylmigration. Diagrammet i den bloggposten (som iofs har några år på nacken nu) visar en annan sak – vi har haft en hårt reglerad asylpolitik under mycket lång tid. Det har handlat om betydligt lägre nivåer, även på 2000-talet, trots flera stora krig (Afghanistan, Irak, Kongo, Somalia, Tchad, Sudan).

En politik motsvarande den som Sverige förde – med ganska bred politisk uppslutning då – förs nu av många länder i Europa. (Plus att många länder ger tillfälliga uppehållstillstånd, som med tiden kan omvandlas till permanenta om skälen kvarstår. Något som många totalt förkastar som ”inhumant”, ”att köpa en främlingsfientliga agenda” eller liknande idag. Fast, som sagt, det var det som var förutsättningen i Geneve-konventionerna och de flesta andra dokument som utgör den folkrättsliga grunden för asylsystemet…)

Jag tycker inte att detta kan fördömas som ”främlingsfientligt”. Än mindre som ”rasistiskt”. Jag tycker att vi ska hålla fast vid en så generös och humanitär tolkning som vi kan mäkta med, vilket är där vi är idag. Men jag kan inte förkasta alla som argumenterar för den politik vi hade igår (och som de flesta länder har idag) som ”rasister”. Det är inte seriöst – och det är inte rimligt.

Ändå tycker jag att jag ser det, nästan varje dag. Det och andra avsiktliga misstolkningar av vad folk skriver, säger, twittrar eller bloggar om. Allt tolkas med minimalt utrymme för generositet. Det är beklämmande.

De misstolkningarna (för att inte säga anklagelserna…) inkluderar att jämställa de som argumenterar för att ”ta människors oro på allvar” med ”att köpa Sverigedemokraternas problemformuleringar”. Så, att svara på att någon är orolig, är att köpa ett rasistiskt partis värderingar? Det förstår inte jag.

Framför allt ser jag inte hur det på något sätt försvarar det asylsystem vi har idag. Och det bör försvaras.

Och det bör försvaras med en viss ödmjukhet. Det är Sverige som avviker, det är våra uppfattningar nu som avviker från vår egen historia. Det är bra att vi kommit hit, men vi kan inte bara visa förakt mot dem som kanske inte hängt med hela vägen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: