Priset på leksakerna

Vi börjar resan på Tierpsbasen, främre klargöringsområdet.

Vi börjar resan på Tierpsbasen, främre klargöringsområdet.

Jag har alltid gillat att flyga. Även om det är inklämd i ett minimalt passagerarsäte halvlångt bak i en Boeing 737:a. Givetvis vill jag ha fönsterplats.

Visst har jag spenderat en del timmar med flygsimulatorer på datorn, men alltid blivit mer eller mindre besviken. Det har inget av känslan, även om grafiken idag är alldeles utmärkt.

Men vem kan motstå en riktig simulator? I en garage-lokal i Årsta står F15:s gamla Viggen-simulator – och en hel del andra mer eller mindre hemmabyggda flygsimulatorer. En något osannolikt plats för utsvävningar i det blå.

Det som skiljer pojkar från vuxna män, är priset på leksakerna!

Lokalen och utrustningen tillhör föreningen SweSim. Medlem blev jag för ett bra tag sen, men ikväll var första gången jag hade tillfälle att testa att flyga.

Första turen

Instrumentpanelen - äkta känsla!

Instrumentpanelen - äkta känsla!

Jag klättrar in i kabinen med nyfikenhet. Och jodå, det här är annorlunda. Kabinen ser precis ut som den ska. Reglage sitter där de bör  – ja, inte för att jag kan layouten i minnet, men jag har åtminstone sett den förr. Och det är riktiga, analoga instrument, strömbrytare och allt som det ska vara. Det är inte ”ctrl-z” för att öka farten!

Simulatorn har varit med om en del. Den har fått ny hård- och mjukvara. Men den behöver lite omsorg och kärlek för att allt ska fungera. Allra första gången jag provar vill inte höjd- och hastighetsmätaren vara med. Nå, jag vill prova ändå.

Jag taxar ut på startbanan och hinner på den korta vägen konstatera att med riktiga reglage är det en helt annan sak än framför en X-box eller liknande. Det här kräver en helt annan nivå av koordination. Mer utmanande, mer levande och mycket roligare.

Upp kommer jag ganska lätt. Starten är trots allt inte något svårt moment. Gaspådrag och sen dra spaken bakåt. Från Tierp söderut över Arlanda och sen ett antal varv över Stockholm. Flygningen går på 90 procent känsla och det verkar gå bra. (Horisontgyrot står för de övriga 10 procenten – det gäller ju att ha nån koll på attityden.)

Förutom några svängar över innerstan gör jag några över Täby. Terrängen är inte så avancerad att det går att känna igen enskilda hus. Det är generisk terräng av olika typer som renderas – men typen stämmer  väldigt väl, villabebyggelse, flerfamiljshus, skogar, sjöar och vägar. Några landmärken är dock korrekt utritade, Globen till exempel.

Mitt första landningsförsök gör jag på Bromma. Det går inte alltför väl. Koordinationen vid landning är svår nog, men utan att ha koll på hastigheten är det stört (!) omöjligt. Det slutar med att jag tappar fart och därmed höjd för fort, slår i marken innan landingsbanans början och studsar in i vad som borde vara hangarområdet vid banans norra ände.

Landad. På avsedd plats (bana 19R, Arlanda). Skön känsla.

Landad. På avsedd plats (bana 19R, Arlanda). Skön känsla.

Skam den som ger sig! Efter att ha lättat igen på något magiskt sätt (start från en trädgård, genom en hög gran och ett hus…) provar jag vingarna igen.

Det kommer att krävas ett antal gånger innan landningstekniken sitter som den ska, den saken är helt klar. Av kvällens alla landningsförsök är det bara ett som skulle slutat utan dödsfall eller allvarliga skador på flygplanet – när jag landar på Arlanda för att ta en bensträckare efter si så där 45 minuter.

Eller bensträckare – den är framför allt högerarmen som behöver sträckas. Kontrollerna har mothåll och det är ovant. Det finns vissa muskler man inte använder framför datorn.

Över Östersjön till Visby

Efter att ha vilat en stund och medan simulatorn fått lite kärlek och genomgått ett par omstarter, så bär det av igen. (Denna gång är alla instrument med i leken.)

Nu tar jag av österut, flyger över Gävle och ut över södra Bottenhavet. Över Åland vänder jag söderut och tar kurs mot Gotland.

Det kan tyckas att det är tråkigt att ”öva rakflygning” och med enbart moln och vatten i sikte. Jag tycker inte det. Det kanske ändras så småningom. Men jag vill se att jag kan hålla fart, kurs och höjd (i alla fall någorlunda) under en tid. Och det är åndå inte en timmes flygning vi talar om – inte med efterbrännkammaren på maximalt pådrag.

Jag avbryter första landningsförsöket på Visby, efter att jag legat alldeles för högt. Gör en sväng ut över Östersjön och kommer in igen. Inflygningen är lite vinglig, men börjar bra. Dock lyckas jag inte riktigt koordinera neddragningen av gasen ordentligt och kommer in alldeles för snabbt. Jag får ett par rejäla studsar i landningsbanan (säkerligen mer än vad landningsstället skulle tåla på riktigt…) och lyckas inte få stopp på planet förrän asfalten övergått i stubbgräs. Nåja.

Jag är helsåld

Min instruktör för kvällen testar simulatorn innan jag flyger för första gången.

Min instruktör för kvällen testar simulatorn innan jag flyger för första gången.

En timme i simulatorn kostar, för medlemmar, 200 kronor. Det är en tiondel av vad en flygtimme med instruktör kostar. Och det är värt varenda krona, om man är det minsta flygintresserad.

Förutom Viggen-simulatorn finns en hemmabyggd, generisk simulator, en Draken-simulator – ombyggd från en riktig flygkropp – och, i källaren, en fullskalig Boeing 737-cockpit. I en nära framtid ska det också komma en Fokker F28.

Så småningom ska jag så klart öva luftstrider, konstflygning och göra annat kul. Men jag ska nog lära mig landa ordentligt först…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: