Så talar diktaturens kreatur

Lång tid efter valet har jag låtit bloggandet ligga nere. Det har jag gjort därför att jag, som flera andra som både arbetat med politik och bloggat om det, blivit en smula mätta på det och – åtminstone om man som jag dessutom försökt hålla isär rollerna – drabbats av en smula personlighetsklyvning.

Det är klart att det hänt att det kliat i fingrarna emellanåt. Men hittills har jag ändå avstått. Så vad är det dock som får mig att börja på nytt? Jo, tråkigt nog är det ilska. En vrede som bubblar upp över en del, vad vi med en kanske alltför förlåtande ton skulle kunna kalla ”debattinlägg” i kölvattnet av Osama Bin Ladens död.

Det är också orsaken till valet av ett Palme-citat som rubrik. Ty om det är något som de som fördömmer USA:s aktion som olaglig gör sig skyldiga till, så är det att gå alla diktaturers ärende. (Om man sen gör det av oförstånd eller okunskap gör man det likväl. Men tyvärr är det inte enbart oförstånd – jag har också sett sannerligen makalösa prov på arrogans.)

Var det dumt?

Självklart finns det utrymme att fråga sig om strategin att skicka in specialförband med order att – åtminstone vad det i skrivande stund verkar – döda bin Laden hellre än att riskera ett mer komplicerat och kanske kostsamt försök att gripa honom var rätt, eller klokt eller taktiskt kontraproduktiv i det långa loppet.

Jag tror att USA, om omständigheterna medgett det, hade valt en sådan väg. Det hade snarare kunnat ge president Obama en ännu större – och i upptakten till årets väntade primärvalsstrider inte minst utdragen – triumf. Och vare sig Barack Obama eller Hillary Clinton kan ha varit blinda för möjligheten att skapa ett lika viktigt och lika upmärksammat prejudikat i internationell rätt som Nürnbergrättegångarna satte efter andra världskriget.  

Men en sådan operation hade kunnat gå fel på många fler sätt. Och det är inte alls säkert att möjligheten ens fanns, att döma av de knapphändiga uppgifterna. Om bin Laden satte sig till motvärn, med en kvinnlig ”mänsklig sköld”, fanns sannolikt ingen annan möjlighet än att övergå till att försöka skjuta honom omedelbart. 

Det rättfärdiga kriget? 

USA är en de facto krigförande part i Afghanistan sedan oktober 2001. På grund av handlandet i samband med invasionen, under förre presidenten George Bush, kan man kritisera sättet invasionen genomfördes. Stöd från FN:s säkerhetsråd saknades.

Men USA hänvisade till självförsvarsrätten, i och med antagandet av senatsresolution 23 ”Authorization for Use of Military Force”. Under självförsvarsrätten är ingen auktorisation från säkerhetsrådet nödvändig. Hurvida självförsvarsrätten går att åberopa här, kan man diskutera. Jag anser det. Ser man till den serie av angrepp, från bombningen av de amerikanska ambasserna i Kenya och Tanzania, självmordsbombningen av USS Cole 2000 i Aden 2000 och slutligen attackerna 9/11 2001, ser man ett påtagligt och långvarigt hot. I det perspektivet framstår en invasion som porportionerlig och försvarlig.

Det är dock mest en filosofisk diskussion. Efter invasionen gav säkerhetsrådet mandat åt ISAF. Den rekonstituerade staten Afghanistan har också gett sitt samtycke. Oavsett hur man ser på invasionen, är situationen idag legitim. (Och vore den inte, skulle Sverige svårligen kunna delta i ISAF. Till och med Lars Ohly, även om han svävar på målet ibland, kan hävda att det saknas )

Så vad innebär det om man säger att attacken mot Usama bin Laden är ”utomrättslig” eller kallar den för ett ”mord”?

Det innebär inte bara att man i största allmänhet protesterar mot USA:s närvaro eller det sätt på vilket krigföringen bedrivs. Det betyder att man anser att ledaren för en irreguljär, beväpnad styrkasom systematiskt genomför massmord omfattas av ett juridiskt skydd mot att utsättas för en krigshandling.

Det är där såväl folkrätt som andra demokratiska och mänskliga rättigheter kastas överbord. Inte ens den mest sofistikerade  djävulens advokat kan bortse från att al-Qaida regelbundet gjort sig skyldig till alla tänkbara övergrepp, brott mot folkrätt och krigets lagar. Inga argument om bristande legitimitet i invasionsskedet eller kritik mot Guantanamo-lägret eller dödsfall bland civilbefolkningen kan någonsin användas för att relativisera bort dessa massmord! 

Ledaren för en organisation som genomför urskiljningslösa, planerade mord på civila, som deltar på den sida som orsakar två tredjedelar av alla civila dödsfall i Afghanistan, kan inte åberopa folkrättens skydd i krig! Det är fullkomligt otänkbart.

Så talar bara de diktaurens kreatur som går våldets och hatets ärende.

Annonser

One Response to Så talar diktaturens kreatur

  1. Anders F. says:

    Klockren analys! Finns få saker som irriterar mig så mycket som naiva och dumsnälla svenskar som bara önskar att vi alla kunde ta varandra i händerna och sjunga kumbayah, eller nåt i den stilen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: