Ett skepp kommer lastat – med hat?

Jag är övertygad om att många av dem som bidragit med pengar eller på andra sätt i insamlingen till aktionen ”Ship to Gaza” har gjort det av djupt kända och ärliga, humanitära motiv. Jag är dock lika övertygad om att ledningen för kampanjen handlar med helt andra avsikter. Frågan är hur många som blivit grundlurad av ”Ship to Gaza”?

Ju mer konvojen närmar sig den brännbara situationen då man rent faktiskt ska förslka bryta blockaden, desto mer har också retoriken ändrats och avslöjar allt mer av de motiv som verkligen styr de inblandades handlande. Det hela handlar om att trotsa Israel och markera mot dess rätt att existera om stat, än några ädla humanitära skäl.

Säkerligen är en hel del av dem som deltar genuint okunniga om såväl folkrätt (blockader är i sig inte med nödvändigt rättsvidrigt, som de flesta tycks ta för givet, och denna blockad är om än inte erkänd så de facto accepterad av det internationella samfundet) som om det faktiska läget i Gaza.
 
Den israeliska armen, IDF (Israeli Defence Force) släpper varje dag (utom då strider pågår, av lätt insedda skäl) igenom mellan 60 och 90 lastbilar med mat och medicinska förnödenheter. IDF lämnar rapporter på nätet om alla transporter som godkänns. Vid ett antal tillfällen har det också godkänts transporter med material som inte anses direkt livsnödvändiga – så som kläder, byggnadsmaterial, bränslen et.c. (som inte släpps igenom dagligen, efterom t.ex. bränsle ockå kan användas som vapen).
 
Det ger så klart inget överflöd direkt, men om maten räknas om per invånare är det i alla fall igenomsnitt ca. 1 kg/dag. Det är väl över svältranson. (Här är det lämpligt att ge reservation – detta är vad som släpps igenom de israeliska spärrarna – någon garanti för att det verkligen når civilbefolkningen, kan inte ges. Hamas har flera gånger stört transporter eller ”rekvirerat” dem för eget bruk…)
 
Israel blockerar inte generellt inflöde av livsnödvändigheter i Gaza. De har anvisat konvojen att angöra den israeliska hamnstaden Ashod, där lasterna kan lossas, inspekteras och lastas om för transport till Gaza. Det finns alltså en helt fredlig, anvisad väg för att nå fram – om humanitära intressen hade varit det verkliga motivet.
 
Det är det nu inte. Det verkliga motivet är att demonstrera mot Israels existensberättigande.
 
En stat som är angripen eller ligger krig med en annan stat kan blockera dess hamnar. Det finns protokoll för hur detta ska hanteras. All sjöfart som trotsar blockaden, kan då riskera att uppbringas – eller i värsta fall till och med sänkas. I undantagsfall kan en blockad ske under fredstid – vilket i så fall naurligtvis kan bli föremål för fördömande från världssamfundet, om den anses orättfärdig. Men det kan också ske med alla parters goda minne – som utvidgandet av FN-missionen UNIFILs mandat i Libanon, där svenska kustkorvetter under 2006-2007 deltog i inspektioner av sjötrafik för att stoppa inflödet av vapen.

Blockader är alltså något som förekommer, och kan vara rättsligt sanktionerat, i internationell rätt.  Vill man protestera mot dem, civilt, kan man göra det. Vill man få dem upphävda på någon rättslig väg, vänder man sig till världsamfundet. 
 
Nu ligger inte Israel i krig, eftersom det saknas en statlig motpart – det existerar ingen palestinsk stat och har aldrig gjort det. Om det kan man ha delade meningar – man kan önska att det funnes en sådan stat osv. – men det är en realitet. (Och situationen hade säkerligen sett annorlunda ut, om det hade funnits en stat – en stat som också kunde sätta stopp för irreguljärt bruk av militärt våld.)  Men Israel har, som alla stater rätt att skydda sitt territorium och sin befolkning mot angrepp – från stater såväl som från irreguljära militära organisationer som Hamas.

Blockaden mot Gaza som Israel uprätthåller accepteras, därför att den är en följd av deras rätt att skydda sig mot Hamas väpnade angrepp. Att blockera vapensändningar är den enda möjligheten att göra detta.
 
(Den innebär dessutom att Hamas – som regelmässigt begår övergrepp mot civilbefolkningen i Gaza – något hindras från att fortsätta med det.)
 
Israel har som sagt på alla sätt konstruktivt verkat för att även ”Ship to Gazas” förnödenheter ska nå civilbefolkningen. Givet att konvojen angör en israelisk hamn och underkastas inspektion. Men från konvojens sida vägrar man och planerar att försöka bryta blockaden.
 
Därmed bevisar man att humanitära motiv aldrig varit det verkliga skälet bakom verksamheten. Genom att vägra erkänna blockaden, säger man att Israel inte har samma rätt att försvara sig som andra länder har. Flera av de deltagande svenskarna uttalar sig i revolutionsromantiska tongångar. Det är uppenbart att de inte heller enbart befinner sig där av altruistiska skäl. Undrar hur många av givarna som låtit lura sig?

Annonser

One Response to Ett skepp kommer lastat – med hat?

  1. Pingback: Politisk blogg för Mattias Lönnqvist i Sundbyberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: