”Lite vidskepelse har väl ingen dött av?”

Kvacksalveriet är på frammarsch. I spåren av allt hårdare krav på genomströmning och ökad volym i vården, söker sig fler och fler till ”alternativa vårdformer”. Den som inte känner sig sedd och lyssnad på hos läkaren, finner kanske tillfredställelse i att besöka en homeopat som ägnar timmar åt att diskutera krämpor, känslor och livssituation. Den som trots otaliga röntgenundersökningar och kanske en operation fortfarande känner smärta och stelhet i leder, rygg eller nacke går till en zonterapeut eller naprapat. Alternativ vård är Big Buisness.

Om vederbörande känner sig bättre efteråt, är det då fel att tillåta sånt här geschäft?

Ja, är mitt svar. Det är alltid fel, så länge inte en läkande effekt kan bevisas. Nja, har varit svaret i svensk lag länge. (Kvacksalverilagen är begränsad till några få diagnoser, beklagligtvis.) Men döm om min förvåning när den ansedda medicintidskriften the Lancet häromdagen publicerade en artikel som tycks acceptera det.

Artikeln är kort, och kanske just därför svår att förstå sig på. Argumenten blandas, utan att riktigt stakas ut ordentligt. Den hackar dels på att ”mycket ortodox skolmedicin aldrig bevisats” med så strikta beviskrav som tillämpas idag. Dels talar den om människors ”ökande besvikelse inför konventionell medicin”. Slutligen också om att kraven i den moderna medicinen just förhindrar långvarig kontakt, djupa samtal och andra inslag i vården som patienten då får söka annorstädes. Artikeln tycks därför förorda att vi helt enkelt accepterar vissa avarter därför att folk tycks gilla dem.

Det är inte bara att gå över ån för att hämta vatten – det är som att gå över den renade ån för att betala onödigt dyra pengar för orenat och opålitligt vatten på flaska.

Jag tycker inte något av argumenten i artikeln håller. Det mesta i skolmedicinen är underkastat en ständig prövning. Det är sant att flera metoder kommit till innan riktigt strikta bevismetoder börjat tillämpas – men deras resultat utvärderas fortlöpande och mäts mot konkurrerande metoder som klarat dubbelblindtester eller andra liknande rigida testprotokoll. Och klarar de sig inte i den konkurrensen, mönstras de ut. Det har hänt ett flertal gånger att tidigare praxis ändrats –  vilket visar att kvalitetskraven upprätthålls.

Ökar verkligen människors besvikelse över den moderna vården? Det beror nog i så fall på hur frågan ställs. Allt fler individer blir botade från allt fler sjukdomar, på kortare tid och ofta med mindre risk för biverkningar eller andra besvär. Däremot ökar vårt missnöje med andra saker – med väntetider, med att inte få klara besked. Vi är mer benägna att ifrågasätta läkare och deras beslut.

Missnöje som missnöje? Nej, det tycker jag inte – inte i det här resonemanget. Om man är missnöjd med väntetid, bemötande et.c. så bör det enklast åtgärdas med att byta läkare. (Vilket i och för sig förutsätter att den rätten finns, vilket inte är någon självklarhet.) Men det misslyckandet kan inte ”medicinen” lastas för, enbart den som tillhandahåller en dålig upplaga av den…

Omvårdnad är en kvalitet som ofta underskattas inom den traditionsbundna, hierarkiska medicinen där fokus är på läkarens handlande. Men det finns många sätt att tillhandahålla god omvårdnad med bibehållen effektivitet. Inte minst därför att den procent av patienterna som inte blir friska av medicin enbart utan kräver omvårdnad dessutom, faktiskt annars innebär en helt utebliven effektivitet i vården.

Det är bättre att sätta ett pris på omvårdnaden och portionera ut den efter behov – från lite till mycket, så mycket som krävs, för att nå målet att patienten ska bli frisk. För den skull behöver vi inte lita till charlataner.

Det finns faror med att acceptera all slags bluffmedicin. Framför allt är risken stor att den ”alternativa medicinen” misslyckas och – i värsta fall – orsakar mer skada än nytta. Så länge den inte är underkastad den minsta granskning, kan ingen heller syna deras orealistiska påståenden om hur många som blir hjälpta. (Exempel på folk som inte blivit hjälpta avfärdas oftast.)

Och även när de väljer att framställa sig som enbart ett komplement till den traditionella skolmedicinen, som så att säga bara tar hand om dem som vården inte lyckats med, åtminstone inte helt och hållet, har vi fortfarande ingen garanti att det inskränker sig till detta. Och inte heller här att nyttan är större är skaderisken. Ingen vet, inga biverkningar har kartlagts, inga behandlingar följs upp.

Lästips om kvacksalveri och bluffmedicin

Hans-Iwan har skrivit flera blogginlägg om naprapatin, och att media inte är tillräckligt kritiska att granska påståenden om att det har stöd i forskning här, här och här.

Anna Bäsen på Expressens medicinblogg har uppmärksammat vetenskapsjournalisten och författaren Simon Singhs kamp i brittiska domstolar mot kiropraktikernas stämningar, här och här. Hon uppmärksammar också tvivelaktiga ”hälsokurer” och tvivelaktiga ”blodanalyser”.

Singhs kamp har också lett fram till initativet ”senseaboutscience.org” för att förändra förtalslagstiftningen i Storbritannien som kiropratorerna använder sig av för att försöka stoppa Singhs och andras kritik. Alternativmedicin är som sagt Big Buisness…

Underbara Quackwatch har en underavdelning om kiropraktik och naprapati.

Homeopati omnämns också hos Tankebrott (väldigt läsvärd!) och hos Hans-Iwan.

Quackwatch beskriver zonterapi.

Annonser

4 Responses to ”Lite vidskepelse har väl ingen dött av?”

  1. Jussi says:

    Bondfångeri för vinnings skull måste ju alltid exponeras, men placeboeffekten är en del av effekten även för skolmedicinen – smärtlindring funkar (mätbart) redan från att patienten får reda på att den kommer att appliceras.

  2. alvor says:

    Jo, placebo finns där – i kvacksalveri såväl som skolmedicin. Och det händer att folk – så som i Lancet-artikeln – stödjer sig på det som ett försvar för ”alternativmedicin”.

    Men felslutet som de då gör sig skyldiga till, är ju att placebo går ju lika bra att använda sig av aktivt inom den ordinarie vården. Det blir inte _mer_ eller _bättre_ placebo för att den smärtlindring som utlovats sen visar sig bestå i utspätt vatten eller något annat overksamt preparat. Så det kan inte ge något argument för eller emot i den här frågan.

  3. alvor says:

    Kort och koncist. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: