Om Bloggen
Jag är en periodare när det gäller bloggen. Jag skriver ibland ofta, ibland sällan. Men när jag skriver, skriver jag oftast tämligen långt.
Jag har nån slags ambition av skriva mycket om humanism, rationalism och pragmatism. Men ämnesvalet varierar över tiden och beror mycket på vad jag är involverad i och engagerad av för stunden.
Här är jag på dinosaurieutgrävning i Montana 2011. Foto: Becky Schaff
Ulf Schyldt
Jag är medelålders, nördig, INTP, tämligen intelligent och rätt tråkig.
Jag jobbar till vardags med politik, sedan snart tio år tilbaka. Politik är därför inte något sällsynt ämne i mina blogginlägg, även om jag försöker avhålla mig från det rent dagspolitiska och absolut försöker undvika att bli en trist, förutsägbar megafon för min arbetsgivares senaste utspel.
Men politik på ett mer allmänt plan har jag bestämt mig för att kommentera. Det är till exempel mer intressant för mig att här betrakta hur det dagspolitiska spelet om en viktig fråga som sjukförsäkringar, påverkar – och påverkas av – den form av parlamentarism som vi har, än att kommentera sakfrågan.
Jag drar också in mina fritidsintressen – rollspel och paleontologi till exempel – titt som tätt.
Sapient
”Sapient” är för övrigt ett smeknamn jag använt – och fortfarande använder – på nätet sen mitten av 90-talet. Den här bloggen hade hetat det, om det inte vore för att det namnet var upptaget när jag en gång registrerade den… Dock kommenterar jag ofta andra bloggar med det namnet, eftersom det är mitt kontonamn på t.ex. Google och kommer upp automagiskt på Blogger.
Det är också den pseudonym jag använder när jag skriver -
Baktankar
Baktankar är kåserier på sista insidan i den folkpartianknutna tidningen Nu. Jag skriver med högst ojämna mellanrum under denna vinjett, och publicerar även de mest läsvärda alsterna här.
Låter i mina öron som du bara vill skydda de stora medicinbolagen.
Oskar, är lite osäker på vad du menar (eftersom du publicerar kommentaren här, var det en avsikt med det?).
På vilket sätt skyddar jag dem? Från vad? De kan väl skydda sig själva alldeles utmärkt…
Man ska inte märka ord, men borde inte bloggens devis avslutas antingen ”– mellan förnuft och döden” eller ”– förnuft eller döden”? Den nuvarande skrivningen är i mina ögon en språklig kontamination. En bagatell visserligen, men en som syns!
Glada hälsningar
Björn Fjæstad
Redaktör på Sans m.m.
Självklart ska man märka ord!
Du har dessutom rätt.
Jag var inte helt nöjd själv, men den rörde en annan sak. Det gällde att ”förnuft” står i obestämd form och ”döden” i bestämd. Men i det valet är jag mer i kvalet. ”Förnuftet” känns inte som en bättre form, eftersom det skulle antyda att förnuft vore någon slags avgränsad entitet, tycker jag.